Välkommen hit och ta del av mina tankar. Jag blir jätteglad om du vill skriva några rader i gästboken eller i mitt kontaktformulär. Du kan även skriva en kommentar i bloggen om vill det. Ha nu en riktigt bra dag, kram AnnaLena

21 november, 2006

Mobbning


På flykt från mobbarna

Den här artikeln grep tag i mig så starkt. Hur många barn känner som Daniel. Ja, många vuxna drabbas också. Vi som står bredvid och inget gör är ju inte på något sätt bättre heller.
Jag har haft med det här citat förut, men det tål att upprepas.

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."
Martin Luther King

4 kommentarer:

Anonym sa...

jag läser och läser om de mobbade ungdommarna.Får ont i magen mår illa.varför vad händer igentligen.Varför vågar ingen stå upp för dem.Inte en dag till morde de här ungdommarna behöva gå till skolan om lärare och rektor inte kan garantera deras säkerhet både till kropp och själ.orden från martin Luther är mer än tankvärda
kraaaaaaaaaaaaam

Sabina sa...

Å jag läste om det jag oxå idag på jobbet & hade svårt att hålla tårarna tillbaka, det är så tragiskt att ingen gör någonting, att varken rektorn el kurator ser detta som mobbing är för mig obegripligt!

Faaan ta alla mobbare!
Jag vet att dom säkert har haft det jobbigt själva dom som mobbar men det finns liksom ingen ursäkt att trampa å slå på andra för att man själv mår dåligt!

Nä skit oxå!!

ANNA-LYS sa...

Det är sant ... DE TYSTA ÄR VÄRST ... de är inte ens elaka ... de är beräknande egoistiska och känslokalla. Jag vet inte hur man ska komma ur sånt här. Skolorna är flata. Att angripa mobbarna funkar ej ety de gör sig av med sina onda inre andar.

Nä återstår bara att benda upp truten på de tysta!!! Här i Halland tog en 14-åring sitt liv efter att varit mobbad hela sitt liv. Fler finns överallt. Fy F-n!!!

Anonym sa...

Stackars pojke! Det är för gräsligt, det händer ju hela tiden, de som mobbar kommer undan. Jag tycker faktiskt det vore rätt om de stängde av dem från skolgång, de ska straffas, det ska inte vara den mobbade, offret som ska behöva fly, byta skola eller skippa sin skolgång helt och inte få något liv. De som mobbar ska straffas och känna att det är fel det de gör, som det är nu så gullas det ju bara med dom 'stackarna'. Visst, de tysta är också delaktiga, men det är inte de som börjar, de kan kanske avsluta men jag tycker ändå de som börjar är de ondaste.

Jag hoppas bara innerligt att mina barn aldrig blir mobbade, och det inte bara för att det vore det hemskaste som kunde hända dem, utan för att jag är alldeles för hetlevrad av mig och säkert skulle gå till skolan och slå ihjäl mobbarna, helfel jag vet, men jag vet också att det är så jag skulle reagera.