Vissa dar slår ångesten till, då jag inte vet om Peter kommer att dö. Då kommer tankarna hur jag ska klara mig utan honom. Vad som kommer att hända. Hur lång tid vi har tillsammans. Vad ska jag göra om dom kommer att erbjuda honom palliativ vård. Så länge dom ger han behandling är jag lugn, för då finns det hopp.

Men för det mesta tänker jag inte på sådant, utan försöker leva helt vanligt. Det är ju ingen ide att förstöra livet tillsammans med Peter med att sörja i förtid, utan försöka njuta av den tid vi har tillsammans, så länge den varar.

Vi kanske ändå får ett långt liv tillsammans, eftersom Peter är en mcket envis människa och ska inte knäckas av sin sjukdom. Vem vet kanske jag dör före honom, ingen vet vad morgondagen bär med sig. Livet är här och nu. Därför kan man även se det som en gåva att vi får chansen att verkligen göra något bra av det liv vi har tillsammans. Det är så många levande människor som inte tar sig tid att leva, som inte uppskattar det dom har, utan vill hela tiden ha mer.

Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mera innehåll,
än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen idag den har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja en människa.
I dag kan du hjälpa en annan.
Idag kan du leva så att kanske en
annan ikväll kan tacka Dig
för att du finns till
Dagen idag är en betydelsefull dag.
Den är din.

Okänd