Välkommen hit och ta del av mina tankar. Jag blir jätteglad om du vill skriva några rader i gästboken eller i mitt kontaktformulär. Du kan även skriva en kommentar i bloggen om vill det. Ha nu en riktigt bra dag, kram AnnaLena

14 juli, 2006

Svetthydda

Min man och jag har haft förmånen att få vara med på en svetthyddeceremoni. Jag har bara varit med en gång, men min man har varit med flera gånger. Han har till och med blivit adopterad av shoshonestammen.

Mike Greywolf är det som leder svetthyddeceremonin. Han är medicinman från shoshonestammen.

Dagen då jag var med var det vårdagjämning och vi skulle hälsa våren välkommen. Först samlades vi allihop i en ring runt Mike och han välsignade bygget och bad till skaparen att allt skulle gå bra, sen skickades en skål med ceder och lite andra renande örter runt och vi fick rena oss med det.

Sen började själva bygget av svetthyddan. Det följde noggranna ritualer. På marken där svett hyddan skulle stå, fick vi inte gå tvärs över, utan måste gå medsols hela tiden (inga genvägar) . När vi täckt hyddan skulle inte minsta ljusglimt komma in.

Själva ingången till hyddan ska vara låg för att man ska kunna krypa in det är av vördnad för moder jord. Mitt inne i svetthyddan är en grop där man lägger sju stycken glödande stenar. Dom cymboliserar, mor och far, mor och far föräldrar och den sista stenen är du själv. Stenarna byts ut en gång i timmen. Det finns fyra uppsättningar av stenar som ligger i en eld tills dom bärs in i svetthyddan.

Utanför har man byggt upp ett altare där man kan ställa foton av nära och kära som man vill ska få kraft av ceremonin, eller något annat som du vill ska få extra kraft. Kvinnor som har menstruation får inte gå in i svetthyddan eftersom man är oren.

I svetthyddan är det trångt och mycket hett. Samma regel gäller där att man bara får gå medsols. Alla sitter i en ring runt stenarna och man ber och sjunger ledda av medicinmannen.

I fyra timmar sitter man där. Men tiden går fort för man befinner sig i någon sorts trans. Mike lärde mig en sak som verkligen har fastnat. Vi sitter där fyra timmar av vårat liv och skulle vi tycka det blir alldeles för jobbigt, kan vi gå därifrån. Men en människa som är sjuk eller befinner sig i ett krigshärjat land kan inte bara gå därifrån. Det gjorde att det var mycket lättare att sitta kvar.

Efter svetthyddan gick vi in och åt en gemensam middag.

Dagen efter kände jag mig som jag gått igenom ett riktigt häftigt träningspass. Det finns mycket mer att säga om det här men det tar jag en annan gång. Posted by Picasa

Inga kommentarer: